För nu fortsätter vi inte längre,
för nu är det över,
för nu har du gått,
för nu har jag accepterat,
för nu har det blivit en del av det förflutna,
för nu är jag okej.
Förstår att mina ord inte har någon betydelse när jag ger dom till dig.
Du förstår inte innebörden av mina ord.
Du ser inte vad dom betyder,
för dig är dom suddiga,
för dig är dom ingenting alls.
Jag förstår mer än du,
fast du inte vet det än.
Du kommer att se,
du kommer att förstå,
du kommer att veta snart.
Du kommer ångra dig,
du kommer ligga vaken om nätterna,
du kommer bli huggen i ryggen.
Du ser inte än,
men jag vet det redan nu.
Du är stoltheten i egen hög person,
du är tuffheten och osanningen.
Du låter stoltheten äta upp dig.
Du har ingen egen vilja,
inga känslor.
Du är värre än mig.
Det vet jag nu och jag undrar om du vet det än.
Om du har förstått.
Kanske har du gjort det,
kanske gör du det snart.
Jag känner hur mina fötter lyfter och lämnar platsen vi delade.
Känner hur jag kämpar emot,
hur mycket jag vill stanna.
Men jag vet att jag måste gå nu,
måste gå.
Nu nu nu.
Jag lämnar och tillåter inte mig själv att se tillbaka på dig.
Jag går.