En flyttbil stod oväntat utanför huset,
en märklig figur fyllde flaket med last.
Det var Sommarens fotspår som dröjde i gruset
den sommar vi så gärna vill hålla fast.

"Jag packar för flyttning", sa Sommaren vänligt,
ty nu är mitt gästspel här slut för i år.
Och vädret jag bjöd på var regnigt men tjänligt
och titta så tätt kantarellerna står!

Och granska sen rönnarnas praktfulla frukter
som ger oss ett löfte om årstiders gång.
De tillhör nog sommarens bästa produkter
och tröstar en del om din vinter blir lång".

Tyst hjälpte jag Sommaren in bakom ratten
och tänkte "hon får inte se att jag gråter".
Jag såg hennes bakljus försvinna i natten
och hörde mig själv viska "välkommen åter"!