Svenskarna konsumerar sig från hus och hem.
Därav behov av teveprogram som visar upp för folket exempel på hur sjukan är en samhällelig cancersvulst som äter sig in i medborgarens själ.
Tröstätandet vet inga gränser.

Alla dessa stora köpcenter som med daglig matning av reklam lockar oss att köpa ihjäl oss.
Det viktiga är att hela tiden vara uppkopplad till tröstätandet.
Oavsett det handlar om att äta, äta, äta eller handla, handla, handla.

Svensken blir allt fetare och utan möjlighet att se en lösning i sikte på sitt beroende av att konsumera är det också svårt att ta sig ur beteendet på egen hand.

Vi konsumerar hjältar i teve, idrottsstjärnor och artister, folk som försöker vara något de inte är, något de fåfängt försöker klara av att hänga på trenderna.
Jag är så trött på alltsammans.

Här om dagen mötte jag en tjejsare på gatan som hade ärr av skärningar, det var säkert spår av ett femtiotal skärningar på varje arm och de hade kommit för att stanna.
Hur gammal hon kan ha varit? I tjugoårsåldern.

Detta är vårt krig.
Det som pågår dygnet runt och hela tiden skördar nya offer.
Människor som mår dåligt av att tycka sig inte räcka till för olika ideal.
Detta är vårt krig och såväl fiender som offer gör sitt bästa för att gå under.
I försöken att få kärlek, uppmärksamhet, erkännande.

Detta är vårt krig.
Och som i alla krig finns det en motståndsrörelse.
Det finns folk som kämpar för att inte bli offer för konsumtionen.

Det spelar liten roll vad vi konsumerar om det förstör vår ekonomi, våra kroppar och själar.
Det spelar liten roll om jaget konsumerar alkohol, knark, nya spännande upplevelser och äventyr, om upplevelserna och äventyr handlar om att köpa, köpa, köpa och att hela tiden försöka vara med där det händer.

Detta är vårt krig, men kommer vi att vinna det?