Det är när bussarna har slutat gå och du måste slösa på dina egna krafter
för att ta dig ut till verkligheten som du ropar uppgivet:
”Jag får ont i fötterna, Mamma!”
Din mor har sedan länge haft ordentligt med problem med hjärtat,
problem som du var med och skapade,
men hon lyfter ändå upp dig och bär dig dit.
Hennes andetag rosslar, ögonen blir dimmiga men
hon bär dig ändå med all den kärlek hon äger.

Det är egentligen ditt fel att hon röker.
Det är ditt fel att hon dricker gift
och det är ditt fel att hennes självmord inte längre är otänkbart.
Du orsakade hennes problem tillsammans med de andra.

”Jag bad inte om att bli född!” skriker du i hennes ansikte.
Men tänk om du faktiskt gjorde det?
Kanske längtade du tillbaka till hennes trygga famn och
till hennes underbara ögons ljus som gjorde dig trygg även i de mörkaste stunder.
Och även fast hennes liv är så förstört så låter hon dig
komma tillbaka till den famnen där hennes närhet är
det enda som betyder något.
Hon låter dig vaggas och viskar att ’Allt kommer att bli bra tillslut’
med sin silkeslena röst. Men bakom det så klingar även orden
att det är du som måste komma med förändringen om hon ska kunna må bättre.

Det är du och dina syskon som måste ta mamma till läkaren. Det är du som måste operera henne och dina syskon måste betala dig för att ta hand om er trötta mor, hon som tröstade er när ni var ledsna och hade tappat allt hopp.

Trots hennes sjukdomar, problem och depression så ger hon dig nya gåvor varje dag och viskar med ett leende att du är värd dem. Hon kräver inget i gengäld även om hon skulle behöva det, för hon vill att du själv ska förstå. Varje dag ropar hon ut sin nöd på miljoner språk men du är för trångsynt för att begripa vad det egentligen är som hon vill visa.
Varje dag försöker hon öppna dina ögon. Du ler och säger att du tittar men det du faktiskt glömde var att man måste lyfta ögonlocken för att kunna se.

Din mamma är döende. Din mors liv rinner ut, men du är för blind för att uppfatta det.
I hennes sista andetag ser hon dig djupt in i dina stängda ögon och säger;
”Jag älskar dig.”

Men du, snälla, kan du inte bara sluta med att skövla hennes regnskogar?