Berusad igen, denna gång på arbetstid... låter säkert jättebra, men de är inte på alkohol, utan på de du författat. Jag känner mig känslomässigt handikappad efter att jag läst dina verk. Från perspektiv med känslor i fokus så skulle beskrivningar som trasig, trångsynt, "fast i utvecklingen" eller vilsen passa väldigt bra in på mig.

Från mitt egna perspektiv så har jag inte den känslomässiga målsättning. Även om jag strävar efter att vara ett med mina känslor i både världsliga som vardagliga avseenden, så är vanligtvis inte parbaserad kärlek med i den strävan. Jag är inte jätterädd för den typen av kärlek, jag är inte rädd för att bli sårad, är nog räddare för att vara någon som sårar. Huvudsakliga orsaken är att jag passar så jävla dåligt ihop med folks förhoppningar och önskemål så jag känner att den bekväma loner-vägen är den som passar mig bättre.

Men, nu är det ju inte den rationella delen i min hjärna som är den drivande faktorn i mitt liv. Mina känslor sket just i mina utstakade livsplaner o drömde sig bort i förhoppningar.

Kanske är det bakslag av distanstagande till kvinnor som talar, en form av desperation? Jääy! Får väl hoppas att de tids nog nollställer mina prioriteringar så jag blir svenssonkompatibel i de avseendet. Jag är nog mer vilsen enligt mitt egna perspektiv.

Avslutningsvis så måste jag tacka för att du än en gång inspirerat till denna självreflektion, även om de jag läste var ämnat åt andra/någon annan.