Hur länge ska vi kolla

på varandra

genom ett par Ray-Ban solglasögon

eller genom siktet på en kalasjnikov?


Hur länge ska vi glänsa

med våra nyinköpa klackskor för väninnorna

medans vi sparkar omedvetet med på de som vill, men inte kan stå upp

för att de har tappat sin kraft


Hur länge ska vi se

på barn med taniga armar och uppsvällda magar på TV

och låtsas att det bara är ännu en tillgjord film som visas på 6an?


Hur länge ska all mat som vi inte orkar att trycka i oss

gå ner i hålet på en soptunna

snarare än i munnen på ett barn i Sahel?


Hur länge ska det ta innan gnället

över att vi har det så jobbigt,

när det inte går riktigt som vi vill

omvandlas till tacksamhet

för det vi redan har?


När ska goda gärningar

bli någonting man kan göra utan att begära någonting tillbaks

utan att någon alltid ska bevittna

utan att man alltid själv ska få glänsa över att man är så ödmjuk


När ska goda gärningar

bli någonting man helt enkelt genom ödmjukhet bara ger

så att det inte alltid som oplanerat blir en affär

utan att man även kan utföra dessa när ingen är närvarande och ser

så att man inte behöver bli född in till denna värld som en konstant gäldenär