Min kärlek är rostig och sträv

och lusig som en gammal räv.

Min kärlek är klibbig som kåda

och Gud må en drabbad benåda.

Min kärlek är vass som en spik

vars spets är direkt magnifik.

Min kärlek är plågsam för alla

trots det vill jag dig anbefalla

att ge mig en rungande kram.

Aj, skar du dig på mig, min dam?!

Jag ber dig förstås om förlåt.

Det var inte ment som försåt.

Min kärlek är mer som en plåt,

ett bord på en gravrostig båt

som när som helst kan springa läck.

Se, där gick den plötsligt i däck

och sjunker nu hastigt till botten.

Thank God, it will soon be forgotten.