Jag har storlek 3 på skor,jag blir rädd,rädd för små små bubblor som naffsar efter min själ.kan dom skada mig?kan jag vara den dom vill ont?bakom min själ står en utsvulten klänning och andas mig tungt i nacken.Det känns som ett hot,ett långväga hot.Jag kan känna min pulserande rädsla vibrera i mina håriga knäskålar.Men så ekar en röst i mitt huvud,en röst som kommer från evighetens skål.Rösten får mig dock att slappna av.det är Jongro!min låtsaskompis som säger till mig att vara mig själv igen.Jag sätter mig ner på min grankvist o lägger min kind mot barrens kladdiga spets och somnar om.