Blodet rinner i små droppar glimmar som små rubiner i lampljuset
På ett hemskt sätt ser det vackert ut.
Det röda mot det vita, ädelstenarna mot sammet.
Det torkar snabbt och det vackra försvinner.
Bara det hemska dröjer kvar,
likt en skugga som drar sina kalla fingrar över huden.
Huden knottras av kylan och en tår letar sig ner för kinden.
En röst, hes av snyftningar, som viskar i mörkret;
"Jag klarar inte mer"