Den kryper långsamt in under huden på dig
Tills du plötsligt vaknar och inser
Att alla augustidrömmar bara var något du fick till låns
Och de bleknar snabbt mellan sidorna i dina nya kollegieblock
Medans du patetiskt försöker ignorera hur träden omkring dig brinner
Och hur dina stämband blir inbäddade i frost
Och du förtärs sakta av tankar på hur dagarna komprimeras
Och faktumet att ljuset aldrig kom för att stanna