Hennes hjärta skymmer,
tänder något undangömt
som skorrar ljudligt i fördämningen
bådande åldrad plåga.
Minnen forsar obevekligt fram
målar för det innersta,
med penseldrag som stinger,
sliter, biter
hårt i följsamhet,
dig, du kärlek.
Ansiktet sänks,
dränks