Låt mig bara falla
Alla de chanser att ta sig upp blir färre
Har rasat ner här förr
Att ta sig upp är värre
Det blir djupare
Man slår i botten hårdare

Men här nere kan jag stanna i min ensamhet
Här kan jag låta väggarna växa
Dom hårdnar för var dag som går
Mörkret sluter sig kring mig
Kylan och hatet är det som består

Den här välbekanta känslan mig sorgen gav
Den är det enda som jag låts tröstas av
Kylan värmer, den tinar själen som är här
När jag sitter här på botten...botten av vad jag är




Det är ingen som hör skriken från en förlorad själ...