vi vaknar bland rosenknoppsmönstrade påslakan och du kysser mig godmorgon. jag tittar på dina fina, lite lätt solbrända händer och återigen surrar rädslan som ett elakt bi runtomkring mig, för jag är rädd för det som inte är bestående. jag tittar på dig och viskar att jag måste dö före dig (för jag kommer aldrig orka leva om du inte finns).