Just nu finns du inte.
Jag finns inte heller.
Bara de där utanför
rör sig och lever.

Härinne har tiden stannat
i det bleka dagsljuset
och blivit evig
och jag ser tomhet
i ditt ansikte.

Min penna skrapar mot pappret
och skär dig,
så att du rycker till av smärtan
och ber mig
genom dina ögon
om tystnad.

Varför ber du mig,
om det du vet
att jag inte kan ge dig?