Igen är det tyst i mitt huvud, äntligen
främlingarna bedövade; mitt spegeljag är Jag åter
mitt ansikte tillhör mig

Tröttheten genomsyrade mig,
jag lutade mig mot dig och blev dränkt i doften av jordgubbar
och du skrattade

Tristessen dansade med mig,
jag skrattade åt mig själv men du hörde inte mig,
du hade redan gått förbi

Det var synd, du borde höra mig skratta
det låter oerhört märkligt om jag får säga så själv,
imorgon, kanske?

Vi är ett par vingklippta fåglar,
låt oss springa emot vårt öde

Vi är ett par förtvivlade småbarn,
låt oss översvämmas av småbarnseufori

För med varje morgonsol
reser sig även mitt vemod
Med varje andetag
drunknar jag i meningslösheten

Gör ditt bästa, vännen,
reducera mig till hedonism
Gör vad du kan, vad som helst

Vi är människor, därför lider vi
precis som alla andra, oavsett om de ens inser det själva

Vi lever, därför måste vi ta ansvar
för vad vi gör med vår frihet

Men vi lider, därför älskar vi
och tar vara på varje stund.