när solen går upp rasar världens väggar samman
i dammigt kaos finns bara skåror i bråtet kvar
skåror där ljuset faller in
knivskarpt och vitt

en brännande laser man måste huka för
måste slingra sig emellan
eller krypa under
jag ser så klart här
inväntar natten,
på natten blir allt rymd

ingen kuliss, ingen materia
bara nyanser av mörkblått
skåror som är igentäppta

när solen går upp
faller kulissen ner