ibland är tystnaden en lisa
och en himmelsk fröjd
en krok hänga tankarna på
stora som små

De trängs på hållplatsen när bussen ska gå
möten som berör. kramen
dina händer ansikte och mun
inne i rummet strilar ljuset och rymden
sitter där med knäet upptaget av lämmeltåget
I tystnaden blåser minnets softade horn
blåser in glöden så stora och små
kan över elden värme sig få

då vintern till sina läppar för sin flöjt av is
spelar en munter visa på snöbarnens vis