Hon satt tyst vid hans sängkant
och strök honom varsamt över
handryggen som fortfarande bar
spår efter den gångna sommarens
sparsamma sol.

Han fuktade läpparna, log lite och sa:
"I min ungdom läste jag en
amerikansk krigsroman, jag tror
den var skriven av Leon Uris.

Den handlade om det märkliga
förhållandet mellan en tysk och
en amerikansk officer som under
kriget gjort allt de kunnat för att
ta livet av varandra. Nu hade den
amerikanske officeren fått veta
att tyskarna kapitulerat och att
kriget alltså var slut.

Vid hans försök att informera
motståndaren om detta träffades
han istället av en kulkärve från
den ovetande tyskens automatvapen
och sjönk allvarligt skadad till marken.

Den boksida där detta beskrevs
avslutades med ungefär de här orden
'och när han tittade ner mot sina
uniformsbyxor såg han hur blod och
tarmar välde ut över det smutsgråa tyget'.

Ivrigt vände jag blad för att läsa vidare
bara för att finna en tom sida.

Det fanns ingen fortsättning.

Den slutade så, boken.

Och då tänkte jag, med boken hårt tryckt
mot mitt tonårsbröst, att precis så ville jag
att mitt liv en gång skulle upphöra, mitt
i en oavslutad men