resans kilskrift skriver fas efter
fas när dropparna staplas
genom spårvagnens baklänges
glas Ekmanska nästa
syns sotsvarta stammar
i dödlövens rödgula
skosulors sugande
fuktiga knutar skådar ur
grönskande mörker öga
ångande språngande stegen ila
mot spår och mot klirr
mot natt och mot ensammas vila