tyckte jag såg ett brudpar
långt därute på åkern
omhuldade av decemberluften

och först så tänkte jag
att nej
det är ingen där
men sen
jo
ett brudpar
långt därute

han i svart svid
och kanske en röd ros i kavajens bröstficka
hon i vitt
med några av klänningens detaljer fladdrande i vinden

och plötsligt
samtidigt som regnet började smattra mot rutan
så förstod jag precis
varför dom var där och vad dom gjorde där

det är där dom alltid är
nu i decembernatten
men också då åkerjorden spruckit
och värmen böljar över varje litet krön
i juli