tänd kontorslamporna och öppna fönstret
mitt te har kallnat och
mitt Malmö har vaknat,
gnuggat sig i ögonen,
sträckt på varje led i sin kropp
det har 43 minuter på ett ungefär,
sen är vi båda
good to go
fick ont i bröstet när du satt framför mig förrförra veckan,
ditt hår, ditt leende, dina ögon och
den där speciella glansen de alltid har
när du ser på mig och med det sagt är jag
minst sagt förundrad över hur
det fortfarande inte
blivit du och jag igen

sänk din garde och dina ögonbryn
dra upp persiennerna
andas in den luft du känner igen, den som förflyttat sig,
förra höstens vindar,
skrik inte mer, använd små bokstäver som
du använder små små vinglas
som du använder små små kaffekoppar
som du använder små små handlingar som
sedan får stora stora konsekvenser i mig
driv inte med mig mer, jag har slutat
driva med dig
jag tror på fullaste allvar att vi
kan ta vid där vi slutade