Kroppen slickade vattenytan där vågorna tillhörde en annan värld.
Den tunna glashinnan ville inte släppa ner honom i djupet.
Han var en nedbruten ubåt avsedd att dyka.
Det var därnere han hörde hemma.
Bland livet under livet där tystnaden inte innebar död.
I det blå var han en del av en hemlighet.
Här råder kaos bland svett och stank.
Maskiner spyr ut min luft.
Alla har bråttom mot ingenting.
Låt mig komma hem igen!