På mitt debutalbum kommer låtlistan se ut enligt följande:
1. Crystal Unicorn Odyssey
2. Avantgarde Aura
3. Vintage Rainbow Nemesis
4. W
5. Requiem for a Mermaid Metaphor

Jag höll på att hänga tvätt under Göteborgs skyline när någon knackade mig på ryggen. Där stod Intet. Han var ett block av kompakt kött; öppnad uppifrån och ned med ett rakt snitt. Benen var vridna ur led och fulla av sår där fluglarver byggde bon och grävde gångar. Den krökta ryggraden täcktes av svarta bölder som gav upphov till en doft av svett och instängdhet.
Han tog av sig sitt cyklop och hängde upp det på tvättlinan.
- Jag önskar dig lycka till på framtida kärleksstigar, kraxade Intet.
Jag såg rakt igenom hans hud, genom fraset i hans kranium, genom hårfästet i nacken och ut i evigheten.
Det här är vad jag såg:

Sjöjungfrun uppfiskad ur den norrländska oceanen hölls fången i en vattenbehållare i laboratoriet. Hon förälskade sig i sin kidnappare som var allting hon kände till. Alla experiment han utförde på hennes maritima skönhet uppdragen ur havsdjupen var metaforer för hur mycket han sårade henne.
Instängd i vattentanken i laboratoriehörnet skådade sjöjungfrun hur kidnapparen
________________________ _____________________________
_____sögs upp i Intet ______"___________________ ___________
_______ _______________________________________________
__________________där hans kropp ________ _________________
______________ _________________________________; ________
______________________________ berövades alla _____________
____ _________________________________ ___________________
_________ sina superkrafter _____________________________
_________________ ________________________________ .
När kidnapparen åter vaknade upp på det kalla marmorgolvet i sitt laboratorium hade experimentet på sjöjungfrun fullbordats: hon hade fått en mänsklig kropp. På två ben insåg hon sin sanna potential och rymde iväg.

Sjöjungfrun på två ben sprang över bergskedjor, tundror och skogsgläntor. Hon trampade på svärdkrisslor och dvärgkragar, sprang ursinnigt för att aldrig någonsin återse sin kidnappare, sprang för att söka skydd under stadens skyline och för att kidnapparen aldrig svarat på hennes sms.
Hela tiden förföljdes hon av skräcken för att Intet skulle länsa hennes kropp på all skimrande materia som den innehöll, på samma sätt som hennes kidnappare hade attackerats i sitt laboratorium och bestulits på sin magi.
- "Ju längre man kommer desto mer fiktion blir det" tänkte hon medan ovanförhimlen krälade över blixtrarna som kobror.
Händelseförloppet observerades av en svan som färdades på landsvägarna i sin karavan.

Intet dök upp på vimmelbilder från en pretentiös releasefest som jag struntade i att besöka. På skjortkragen hade han på sig en brosch som jag hittat i en antikbod och gett honom i julklapp förra julen:
- Tycker du om den, älskling?
- Ja, mycket.
Tvätten var upphängd under Göteborgs skyline där jag intog mitt lindblomste och funderade på fler titlar till mitt debutalbum. Radiorösten på långt håll talade om hur man bäst bestod i sin hjärtesorg.
Jag tänkte på den oerhörda makt som Intet besatt över andras liv men saknade över sitt eget. Över gatan spatserade en svart katt och det blev natt.

Vårluften böjde sig över verandan utanför mitt hus som fylldes upp av ljuden av hur talgoxens ungar växte sig högre och högre. Längre bort sågs Sjöjungfrun på två ben komma springandes över prärien. Innan jag hann ropa ut en varning hade Intet gjort sitt första utfall: han dök ned från den blixtrande ormgropen i skyarna, skar genom luften medan Sjöjungfrun zick-zackade mellan explosionerna. Tryckvågen fick tvätten upphängd under Göteborgs skyline att fladdra.
Det fanns ingenting jag kunde göra.
Mitt gälla skrik dränktes när Intet
_________________________________________"______________
_____högg tag i Sjöjungfruns två ben och drog henne ______________ _____
________________________ _______________________________
____________ uppåt där hon ______ _______,_____________
________________________ __________________________________
_________________ kastades tvärt genom ____________________
________________________ ______________________ _________
____________________________ skikten av rymd ____________
___________________________________ _____________________.
Hon inneslöts av ett sfäriskt ljus, kastades till det högsta av det högsta, där hennes inre beskars ända till rundgång uppstått i hennes hjärta. Sjöjungfrun på två ben kastades åter ned på prärien med en duns som rörde upp virvlar av jord och smuts och vaknade upp med all världens tystnad strömmande genom sig.

Göteborgs skyline var en fågelomfladdrad plats beskärmad från de hysteriska krafter som härjade nedanför dess räckhåll. Jag vandrade utför sluttningen från mitt hus ner till prärien där sjöjungfruns kropp låg; tömd och sönderbränd.
- "Vilken känsla är mest representativ för dig nu?" frågade jag.
Runt omkring oss låg förkolnade benrester från prärievargar och kronhjortar i gigantiska kratrar efter Intets anfall.
Sjöjungfrun såg på mig med halvslutna ögon.
Jag lyfte upp henne i mina armar, kastade hennes kropp ned i en krater och vandrade tillbaka till det lilla huset under stadens skyline.

Jag kunde komma tillbaka och fråga henne en annan dag.