Han går som en vålnad
genom glaset
och smyger in i den ängsliga famnen
Den lilla blå sjuksängen
när satellitsignalen bryts
patienterna
som ber med fjärrkontrollen
i knäppta händer
På toaletterna göms soldränkta tavlor
mina ögon sträcker sig efter Monet
i vattnet
Jag har sett den där guden falla
hört en rösten genom det här högtalarsystemet

Vi har smugit oss in
bakom skyltfönster
Viskat jag älskar dig till plast
Jag stal en båt i sommarnatten och så kom rösterna
över vattnet som jagade oss
Jag drack
havsvatten i månljuset
och blev blind, jag sa
vi kommer från ljus
och tar aldrig slut
Vem vill inte bli tröstad
så hårt
att allting
blir svart