det finns en höst i varje sommar,
det finns en vinter i mitt bröst
du har nog sett den mellan träden i väster
på den långa motorvägen, den som tar en hem till dig
det finns en inbyggd ångest i att färdas över den
nu är det långt till nästa löning,
och det är långt till nästa sommar och
det är långt till nästa gång vi kommer se varandra igen

för att hålla i dig är som att hålla i vatten eller mörker
eller sand eller dimma eller kärlek eller lava
och det skymmer över staden och det snöar över mig
och det är så mycket tyngre att vandra nu
och jag vill inte vara något tungt för dig,
inget som bromsar och sliter
och du log mot mig när vi drack
irländskt te den dagen i maj
och jag drog mina skämt och mina halsbloss
och du drog upp allt vi aldrig skulle bli och
ingen har hållt med dig så lite som jag

vi umgås inte längre och
vintern tvekar inte längre
och mitt liv fungerar inte riktigt längre
eller kanske lite bättre nu
men statiskt, inte dynamiskt,
bara att hoppa i och paddla, som de sa
de sa; "vad du än gör, sluta inte paddla"
men det känns som att vad jag än gör
är det ett jävla paddlande
när du var här flöt jag
kanske är det därför det är
så tungt att gå nu
kanske är det därför snön faller