Ler utan hejd i nån slags halvpåhittad och drömbeblandad verklighet. Han kom till att åter igen ockupera mig. Ritar ett mentalt streck på armen. Trehundrasjuttioelfte för idag.

Börjar om. Att för en stund försöka eliminera honom ur huvudet. Bemöda mig att istället finnas i nuet och andas normalt.

300 sekunder senare och jag ritar det
trehundrasjuttiotolfte strecket.