Du söker i en mörk labyrint efter flyktiga svar. Vad hoppas du att finna? Har du tagit den rätta vägen? Har du gått vilse? Ju längre in längs tunnelgångarna du vandrar desto mer uppslukad blir du av skuggan. Du är endast en mörkgrå skepnad framför en svart kuliss, ju mer du försöker förstå tomheten, desto tommare blir du.

Kan du finna pärlan i havet av tjära och svärta? Kan du se igenom vackra ord och fagra avbilder när ditt hjärta är uppslukat av längtan? Kan du särskilja den sanna frukten ifrån den som är förgiftad? Kan du finna dig själv när du inte finns att finna?

Du talar till skuggorna och får ett eko till svar, mörkret omfamnar dig i sin barm och allt blir svart. Du kan inte längre se var dina händer och dina fötter färdas. Du stannar upp och väntar. Du uthärdar den långa, kalla natten och väntar på dagen. När dagens ljus återvänder kan du finna din väg, men fram tills dess vandrar du i blindo. Förlorad i en mörk labyrint utan ände.