Du ljuger men har vett nog
att göra det med stil
jag slutade lyssna innan du ens
började prata.
Vi bakar kakor pratar bortom
känslor. Man smälter det i smöret
allt du hann lära mig innan jag
växte upp.

Jag lyssnar aldrig längre än dina ord når
aldrig längre än din egna tunga.
Som färgerna ibland ser jag dig fortfarande
fastnålad i tapeten, gula nikotinfläckar.
Som dina händer och allt emellan,
hur du fastnade på tapeten
lät spåren stanna kvar
lät mig stanna kvar.
Gjorde mig till ditt
spår.

Han pratade i cirklar tills
cirklarna tog slut och blev
en fyrkant
Tills världen stannade och
du började förmultna.
Konsten att avsäga sig konsekvenserna
av handlingar.

Dina ögon slutade se samma dag som
solen slutade lysa.
Hur du lät mig låta dig ta varje del av mig
värd att spara.

Hur man når solen utan
att brännas.

Vi brändes.