Kommer du ihåg hur det var då?

För varje dag som går blir mitt hjärta mer svart och för varje andetag mina lungor orkar dra försvinner en del av min mänsklighet, ett mikroskopiskt fragment bortförs av längtan, hat, kärlek och min omänsklighet.

Jag vill ha vingar...
Jag vill ha närhet...
Jag vill ha mänsklighet....

Jag slits itu av tankar och strul, ingenting är enkelt nu.

Manipulation och misshandel, jag har svurit en helig ed att ta avstånd ifrån er men desto djupare mina tankar går och ju mer hat de får desto lättare blir de för mina känslor att gå....

I am cursed...

Ditt leende är fortfarande fastbränt på min iris, min förbannelse och påminnelse..