Hej eller nåt…?!
Du kommer garanterat undra vad det var som hände & det flera gånger om…varför det bara blev tyst?
Men dina handlingar den senaste tiden har berättat mer än ord tyvärr & det har varit som cigarettglöd mot ögon när du inte sett.
Jag har till & med gått bakom dig & gråtit utan du ens märkt det – Jag är nu mer ett proffs på sånt, jag sköter mina “affärer” snyggt.
Jag kommer aldrig tvinga på dig mitt sällskap igen, för det är precis så det känns…
Jag har mer känt mig som en börda än någon du faktiskt velat umgås med & jag ska väl inte ljuga – Jag är för fan fortfarande kär i dig & jag önskar död åt den (skit)känslan!
Det händer än att jag saknar dig när jag ska sova & saknar dig när jag vaknar!
Helt idiotiskt!
Jag trodde nästan på lögnen själv…jag lyckades nästan lura mig själv, men där var den igen – Den där (förbannade) känslan som jag använt som insats i 7 månader nu, gjort allt för att bli av med den – sålt den, skänkt den, eldat i hörnen av den, men inget har hjälpt!
Jag verkligen hatar den känslan för den förstör mycket just nu…
Jag har kommit på mig själv med att bli svartsjuk på helt obetydliga (?) saker, saker som inte alls är min ensak (jag har aldrig varit den typen) – men hade det inte varit för att jag fortfarande är kär i dig så hade det aldrig hänt.
Jag hade bara inte tillåtit det, men jag kan inte längre styra något åt det håll jag vill, det slår bara tillbaks på mig själv. . .
Hur dumt som helst.
Jag ser till detaljer & blir känslosam – Till mer skada än nytta.
Må fan ta den som låter mig känna såhär, det passar sig inte, inte någonstans. (Du hade aldrig tillåtit det.)
Jag önskar så att jag kunde göra som du – stänga av, stänga ner, radera onödigheter & gå vidare som om ingenting.




Men låt oss säga så här …jag är inte som du!
Något annat finns det inte att säga. . .Jag är nog bara trött på att bli ledsen.
Onsdagen den 23 januari 2013

Hon du en gång älskade - Issah