Det pratas om rasism, som om det skiljer sig från främlingsfientlighet, trots att det är samma sak.

Eller är det?

Rasism är väl när man skiljer människor åt därför att de är av en annan ras.

Medan främlingsfientlighet inte handlar om en specifik ras, utan om att personen ifråga är en främling.

Oavsett ras, politiska åsikter, religion eller andra sorters inställningar, åsikter, sätt att bete sig, tänka och känna.

Samtidigt är vi alla rasister och dessutom främlingsfientliga i viss grad.

I en del situtationer håller vi oss till våra egna, den grupp vi känner oss tillhöra.

I andra sammanhang säger vi oss vilja vara tillgängliga för eller stödja grupper av människor som vi inte känner oss helt allierade med i vanliga fall.

Hur skall man se på rasism och främlingsfientlighet om vi nu alla omfattas av det som dessa ord står för.

När jag kommer till en plats, kommer jag då genast att vilja uppsöka närmaste människa på den platsen eller kommer jag då att ha behov att vara en smula avvaktande och hålla mig för mig själv?

Vilka slags beteenden stämplar mig som rasist alternativt främlingsfientlig?

Beror inställningen på mig själv eller på andra?

Behöver jag hela tiden vara på min vakt mot att eventuellt kunna bli anklagad för att vara det ena eller det andra och skall jag behöva uppleva en sorts skuld, skyldighet till hur andra av min möjligt egna sort betett sig mot andra människor historiskt sett?

Blir jag mer tillfreds eller olycklig beroende av hur jag beter mig mot andra?

Varför skall jag behöva bete mig på ett sätt som hela tiden eller mesta delen av tiden, är att vara på min vakt så jag slipper bli anklagad för att inte vara tillräckligt eller för mycket av något... alltid interagerande i förhållande till andra?

Begår jag en ständig rad av brott mot alla möjliga regler, skrivna som oskrivna, om jag väljer att bara vara?

Bara för att andra människor reagerar om jag börjar hoppa, sjunga, dansa eller bete mig som en sorts robot eller balettdansare i samma livsrum som andra.

Måste jag då känna inför sådana möjliga impulser att det är ett opassande beteende?

Trots att barn inte låter sig begränsas på samma sätt av att låta impulser styra sitt beteende.

Om du är främmande för att jag plötsligt börjar bete mig impulsivt medan jag väntar på bussen, är du då genast att räkna som främlingsfientlig?

Beror förstås på om du vill eller försöker agera ut och då gör det på ett för mig irriterande sätt.

Exempelvis om du vill förmana mig att upphöra med att bete mig på ett sätt som gör att du känner dig besvärad.

Men äger jag skyldighet att bete mig på ett för andra icke besvärande sätt, eller kan jag bara få vara mig själv?

Blir du genast främlingsfientlig och är detta i så fall ett brott?

Om främlingsfientlighet och rasism är samma sak och om rasism är ett brott, ja då är vi allesammans hela tiden möjliga brottslingar och kan ange varandra hela tiden, exempelvis till polisen.

Eller är det inte ett brott?

Är det ett lagbrott bör vi väl anmäla brottet?

Är det å andra sidan inte ett lagbrott, då skall vi väl aldrig kunna göra en sådan anmälan och kunna räkna med att bli tagna på allvar?

Vet du vilka regler som gäller eller vet du det inte?

Vad står det i lagen, vet polisen om vad som gäller?

Vet de som stiftar lagar om vad som gäller?

För om främlingsfientlighet är ett brott, då måste vi ta vårt ansvar och använda våra telefoner till att ständigt anmäla alla former av godtyckligt tyckande om våra medmänniskor.

Att göra något annat borde absolut vara ett brott.