Det var när jag såg Dig jag förstod.
Insåg vad Hel, innebar.
När Du log, dumflinade jag nervöst.
Jag upptäckte Gud.
För ingen slump, kan skapa något så fulländat.

Din kind, i min hand.
Jag har Karlavagnen på bröstet
Sa Du, med stjärnor i blicken.
Älskade, älskade stunden.
Med Dig. Hos Dig.

Ett halvt land mellan.
Hjärtan som vrålar samma sak.
Min själ doftar som min andedräkt.
Alkohol, nikotin och sorg.
Bedövad.

Under samma himmel.
Samma måne. Samma stjärnor.
Med samma ångest.
Väntar jag på att solen skall återfödas.

Tårarna markerar kinderna randiga.
Mina lår är klösta i samma mönster.
Saknad författar ärr på min hud.

Det finns ingen luft här.
Utan Dig.

Kom hem.