Usch för å sitta här alldeles \"ensam\"
de må hända att det faktiskt är 25 personer runt omkring mig,
(men jag känner mig ändå så ensam)
Det som händer har egentligen ingen betydelse.
Allt händer inte för en mening längre, ingenting har något dolt bakom sig.
(Allt verkar sjävklart)

Jag vet att det egentligen spelar roll, jag vet att det kommer att göra det
(snälla låt det vara så)
För om det inte händer för att det måste, varför händer det då?
för att jag ska behöva känna såhär, är det kanske det som är meningen?
att jag ska lära mig hur det är.
(Att vara på ett ställe fysiskt men inte psykiskt??)
Vad ska man då egentligen skriva, när dom däruppe inte kan komma överens om vart man ska vara
När man är klyven, delad mitt itu och utplacerad på olika ställen.
(kan de inte bli sams?)

Låt mig fara dit jag vill, men vägled mig ändå så jag kommer dit
där jag kan göra någon mening
(så att det jag gör tillslut blir rätt)
jag vill hamna på det ställe där jag behövs mest.
Jag vill hamna där hel, så jag kan få dit en tanke
inte bara en kropp