En liten mus kikade in genom en springa i väggen till en gammal bondgård och såg hur bonden och hans hustru öppnade ett litet paket.
”Undrar vilka godsaker som döljer sig i det paketet?”, tänkte musen.

Men ack, till sin stora skräck upptäckte han, att innehållet var en musfälla som de båda nu gillrade, antagligen för att dräpa just honom!

Den lilla musen lämnade springande huset och hela vägen ner mot ladugården ropade han så högt han kunde: ”Det finns en musfälla i huset! Det finns en musfälla i huset!” 

Han passerade husets bästa värphöna som trind och välmående gick och pickade på backen utanför den öppna ladugårdsdörren. Hon kacklade till lite vid ropen men konstaterade sedan: ”Jag förstår att detta kan vara bekymmersamt för dig, min vän, men jag är aldrig inne i huset så mig oroar det inte ett ögonblick!”

Den skräckslagna musen fortsatte springande mot stian och tittade bönfallande på det omfångsrika svinet som för ett ögonblick lyfte trynet ur mathon, slickade sig om munnen och sa:

”Taskig grabben, men det finns tillfällen i livet då man får ta sig fram med yttersta försiktighet och lita på försynen. Men, jag skall sända dig en tanke emellanåt.” 

En rödbrokig kossa hade närmat sig stian och tittade med sina stora, milda ögon på den stackars musen. Med huvudet på sned sa hon: ”Ta, dig i kragen nu, lille vän! Du förstår, en musfälla är ju ingenting som kan drabba oss andra. Så se faran som ett skäl för dig att bli mogen, och lär dig lösa dina egna problem!”

Suckande återvände musen till huset och satte sig i ett hörn för att försöka fundera ut ett sätt att neutralisera den hotfulla fällan. Mörkret föll över den lilla bondgården och alla föll i sömn.

Nästan alla!

Strax efter midnatt vaknade bonden av att musfällan slog igen. ”Du får gå ner och se om det finns något i fällan”, sa han till sin hustru. Och hon gick lydigt ner till den mörka plats under källartrappan där de placerat fällan. Precis när hon tände ljuset kände hon en stickande smärta i foten.

En stor skallerorm hade fastnat med stjärten i fällan och det var den som sänkt sina gifttänder i hennes häl. På sjukhuset gavs hon motgift och fick sedan återvända hem för vård.

”Ge henne nykokt hönssoppa”, sa läkaren, ”det brukar hjälpa till att hålla nere febern”.

Bonden nackade sin bästa värphöna och tillredde en läcker soppa som dessvärre inte hade någon effekt på den sjuka.

Trots ytterligare motgift blev den stackars kvinnan sämre och sämre och inom kort tvingades grannarna att hjälpa bonden vaka hos den sjuka.

”Något måste dom ju få att äta”, tänkte bonden och slaktade sitt enda svin. 
Grannarna åt och drack med god aptit, men bondhustrun tacklade av alltmer för att slutligen avlida.

Hela den lilla bondbyn sörjde med den stackars bonden och till begravningsmiddagen kom mer än 100 gäster.

De bjöds på köttbullar, högrev, fransyska och andra läckerheter – allt som återstod av den så vackert rödbrokiga kossan var till slut några väl avgnagda ben.

Så nästa gång någon i din närhet har ett problem som du tycker inte angår dig – tänk efter en gång till! 

Även om det inte verkar troligt just då kanske fällan slår igen om dig i alla fall.

Men musen då, undrar kanske någon? Jo, han överlevde.

Vem tror du annars berättat den här historien för mig?!