Lever med en nattsvart känsla som tagit över mig
Den gnager inifrån och ut, in i minsta lilla vrå

Ekot utav alla hemska saker som har hänt
Är en crikel i mitt huvud utan något slut
Önskar jag kunde stoppa allt för en minut

Livet igenom mitt fönster är så mycket lättare
Låser in mig och isolerar mig ifrån omvärlden

Orkaner utav virvlande tankar är nu mera mitt liv
En tsunami så hög att den inte bara dragit med mig

Allt känns bara så jälva mörkt och så grått
Känns som alla som bryr sig bara vänt och gått

Varför gråter alltid livet emot mig
När döden knackar på min dörr och ler?
Jag vet faktiskt inte om jag orkar mer