Jag saknar dina knakande axlar,

dina ömma leder.

Jag kan inte sluta tänka på ditt toviga hår,

dina nariga läppar, din dolda mystik.

Jag suktar efter att få känna

din hud mot min hud,

låta mina fingrar kittla dig i nacken,

se på den fjantiga barnfilmen tillsammans

som vi båda älskar

av olika orsaker.

Men du har ett nytt liv nu.

Ja, till och med ett nytt namn.

Jag vänder ner blicken.

(Kanske av skam.)

I drömmen vilade han sin panna mot min,

kysste mina kinder.

Och jag visste

att allt var förlåtet.