Solen går aldrig ner
På vissa brutna drömska dagar
Min högburna hjärna smälter först
Men kroppen är bygd för att bestå
Solens brännande skrattande ande
Besätter
Jag lyder, jag dricker
Det heta ökenvattnet lämnar eftersmak
Så likt galenskap

Det som brinner kan inte visna
Min feber räddar från tristess
Det ensama ljuset stegrar till brasa
När de omkring mig tågar in i samma eld
Vilken av djävlarna har vunnit dagen
Försoning verkar fjärran
När synden sörjer nostalgi

Högre, högre stiger ropet
Mitt hjärtas stränger spelas vårdslöst, snyggt
Jag stirrar utan att blinka på det evigt brinnande klotet
Blind stirrar jag på resten av mitt liv
Jag hör jag är perfekt för jag inget behöver
Ingens frihet att erövra när inget nånsin tar slut
Jag är bortom förstånd när jag ser solen störta
Bara för skrattande återuppstå

Till fladdermusprinsessans svala famn
Till hennes värld där skuggor glittrar
Till platsen hon lämnat men bevarat
Längtar åter jag hennes heta vän