I en bubbla vi lever, men vad händer om den spräcks?

Ett rött ljus sprids, över kanten, bildar spegelbilder, reflektioner, tusentals cirklar som kretsar, hakar sig fast i varandra. Har du någon gång sett en ensam cirkel när det finns andra i närheten? I en grupp, vi lever. Men om vi delar samma syre, samma luft, hur kan vi då vara säkra på att vi alla är unika? Att de åsikter, idéer vi utandas inte är gruppens, de andras åsikter? Individualitet?

Skönhet uppstår ej i likhet, även om våra kroppar, själar är symmetriska. Tänk dig att din åsikt är blå, och andras är lila, gul, grön, röd kanske rent av vit. Om vi blandar dessa färger, åsikter, kan vi då inte skapa den vackraste färgpalett av de alla, regnbåge? Lys! Låt! Vilken är din grundton? Din melodi? Utifrån våra olikheter, kan vi skapa förståelse?

Människor vi möter bär alla på lås och nycklar, och ibland går det faktiskt inte att låsa upp sig själv. Och om du någon gång finner, den människa, med nyckeln till din trygghet och då låter henne låsa upp, kan du vara säker på att du funnit just det kärlek är. Harmoni, anledningen till att vi faktiskt är här.