Det är som att drunkna....
Som att bara se blått och andas blått.
Du är lixom laxens pärleskimmrande kropp vacker och njutningsfull.
Först blir lungorna förvandlade, havets pärlemor sluter sig tätt omkring luftstrupen och neråt och dekorerar vacker det med glittrande klara.
Sedan mildras dina ögon bort ifrån det panikslagna och vilda, där växer istället en lugn grönska av plankton.
Stilla, stilla vaggar vågorna din kropp likt en moder vaggar sitt barn.
Havet sjunger en vaggvisa och det klunkar musikaliskt och om en varm levande själ skulle komma ner där ner i det där blåa de skulle njuta, åh verkligen njuta, sådär så att kroppen darrar utav njutning.
Men ingen varm människa kan komma till det blåa, då endast det kalla själarna är välkommna där.