Det är så oerhört kallt att jag får gåshud längs med benen och upp på ryggslutet.
På mobilen blinkar quizkampen från främlingar med falska namn och de går före mitt skolarbete.

Det gör ont att skriva för jag måste vrida handlederna ca. 20 grader åt höger och vänster för att nå tangetbordets alla knappar, och det gör ont. Att skriva.

Fina, älskade vänner, pratar på chatter om filmer och skolarbete och jag kan inte tänka.
Fastnar i självdestruktiva tankar som inte får finnas för när jag speglar min egna heltäckta kropp i skoltoalettens spegel, hatar jag vad jag gör mot mig själv, ännu mer än vad jag hatar mig.

Falla

Det är när jag somnar i din säng och temperaturen i ditt rum är så hög att jag vaknar svettig och tror att jag har feber. Inser vart jag är. Inser dina armar omkring mig. Andas, knuffar bort mardrömmar, vänder mig om och pussar dig på kinden.

Faller

Det är när jag frågar hur du gör och härmar med alla armens muskler. Slår. Slår. Slår. Aldrig förut har det varit så lätt.

Föll

Det är när jag vaknar och drar en för stor huvtröja över huvudet. Låter den falla ner mot mina knän och går ner till köket. Tar varsamt fram en tallrik till frukosten och kollar på klockan. Halv sex. Fryser om benen och häller upp lättfil. Skivar banan. Sprider tranbär. Tappar ett på golvet och sparkar in det under matbordet med min bara fot.

Ur kylen lyfter jag juice och bär in det till vardagsrummet. Drar bordet tätt emot mig och sätter mig skräddare under husets mysigaste filt. Tv:n brusar svagt när jag sänker ljudet på fel dosa men inte orkar resa mig. Alla sover. Svagt ljud och gamla serieavsnitt. Nyheter, repriser, barnprogram. Skeden vänder fil över banan och rör runt. Till munnen som är mätt men inte har bättre för sig. Tuggar svagt, sväljer tvingat. Andas.

Rakryggad undviker jag att armarna ska snudda annat än mjukt. Rakryggad. Frusen. Sväljer för stor talrik fil och säger godmorgon till nyfiken katt.

Överallt är det mörkt.

Och jag hade fallit.