Hittar ett påhitt mitt i

fängelset vi byggt åt vår falska trygghet.

Lyfter på kullersten nr 373, visar sig

vara en sköldpadda som ruvat på

ett hål i någons tid,

börjar nu skönt krypa i mina fingrar

över gränden upp mot molnen. Klocktornet

liknar världens högsta timglas, krumbuktar sig in mot

mitt hjärta och ut

till aprilkullarna, hoppar över

vart fjärde slag. Behöver be-

gränsas från varje håll för att vidga

min stad. Hör den tar sina första steg in i skogen...