Bortom verkligheten finns en bro eller två
De är av stål men jag har bränt dem ändå
Det känns bra, ett sätt att krypa närmare
Som att om jag är en motor är elden en motorvärmare

Varje gång Gud tänder en cigarett släcker han ett hopp
Varje gång jag bränner mig på kaffet är det nåt som säger stopp
Men vem orkar vänta på att kaffet ska bli kallt?

Första cigaretten på tolv timmar och alla känslor försvann
Utom ångesten, det känns som att halber mensch-manin vann
Men vem orkar egentligen vänta på allt?