När jag mötte Nattens Drottning
sysselsatt med gyttjebrottning
var min fattigdom extrem
som poetens i Boheme.
Därför fann jag ingen brådska
bjuda drottningen på Tosca-
kaka varför hon fick lida
i sin väntan på Aida
som, i lag med Don Juan,
snabbt sin rätta aria fann.
Utanför, på tysta fjät 
Rosenkavaljeren grät
för att han ej tilläts kvarta
med sin frilla, lilla Martha
som försvunnit i ett getto
omslingrad av Rigoletto
vars smått vidriga lekamen
lägrat nyss Kameliadamen.

Operavärlden är ett träsk.
Skål! Nu tar jag mig en bäsk
och beger mig på partaj.
Hej! Vi ses hos Butterfly!