Jag tittar ut genom de smutsiga fönstret.
Drömmer mig bort till en plats som enbart
existerar i mina drömmar.

Ty jag drömmer om en plats
där hårda ord och hat aldrig har existerat.
En plats där döden inte tar oss ifrån varandra
utan istället lär oss om livets gång.
Ty du säger åt mig att detta är livet
sedan kommer döden.
Men min älskade är detta verkligen livet,
ty är detta denna plats Gud skapade liv?

Döden.

Ingen på denna jord vet vart vi hamnar.
Ty en del är lärda att vi kommer till Himmelen,
till en plats där inte smärta och ondska existerar.
Men min kära, hur vet vi att detta inte är döden.

Ty vem skulle skapa ett sådant hat och lidande för de levande ?
Borde inte de levande få ett paradis,
en plats utan smärta och ångest.
Tillhör inte hatet och gråten de döda?
Varför ska då döden vara ett paradis
när livet är som ett helvete?
Ty vi gör allt för att leva.

Leva i en värld där det inte finns någon rättvisa,
där barn svälter,där vi utplånar varandra och vår jord.
Ty varför ska kärleken skapa ett sådant hat och svartsjuka,
när vi lär oss att kärlek ska vara det finaste livet kan ge oss.

Jag tittar ut genom det smutsiga fönstret, de är mörkt där ute.
Runt omkring mig sitter människor, alla lika ovetande om vad som
är liv och vad som är död.

Ty alla vill vi till himmelen men ingen vill dö.