I skuggan av en lummig ek 
i höjd med Vita Bandet
Sa Kal till Ada: ”Det är dags
för mig att lämna landet!
Jag tar en båt på värmen
och skall spara varje slant
Sen gifter vi oss äntligen, 
ja de e faktiskt sant! 

”Du e la söt”,  sa Ada
de e gôtt å va din flamma
och även jag skall börja spara 
pengar meddetsamma.
Och Kal tog två års hyra 
som matros hos Transatlantic
I Majorna gick Ada och
sjöng ”Isn’t it romantic” 

Vår Kal, som förr i fjärran land
besökt en massa famnar
blev troget kvar ombord på båten
nu, i alla hamnar.
Och när han mönstra av, 
det vill jag verkligen betona
så var det med en bankbok
där han sparat varje krona.

”Se här”, sa Kal, nu har vi skäl
att vara riktigt glada!”
Och överlämna’ full av stolthet
bankboken till Ada.
”Nu tycker jag att vi skall ta
kontakt med sjömansprästen
å snacka med din mossa för
hon ordnar säkert festen! 

Drygt femtitusen kronor 
kunde Ada  se i boken
men blev av ren besvikelse
rätt avlång uti snoken:
"Så lite? Å en så stor båt?
Det kan jag ej begripa!
Jag som har fixat en halv miljon
med min egen lilla snipa!