Likt ett löv som faller från trädets topp, flammande rött med en strimma av hopp.

Flyger du sakta bort i en vind, jag vill följa efter men jag står still.

Det du skall veta är nu att allt som jag har sagt är sant, vad skulle jag vinna på att vara falsk.

Jag hoppas du förstår min innersta önskan men ändå finns det inget mer än mina drömmar.

Likt en snö flinga saktar faller ner från skyn, kommer du alltid vara den ända i min syn.



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Fan allting e fackat men vad då jag känner ingen smärta.

Allt går i kras, men det är inte så konstigt med ett hjärta av glas.

Ett liv här i, gör ingenting för i min värld finns ingen tid.

En man och en kvinna, i den bilden kommer jag aldrig finnas.

Kärlek och hat vad gör det när verkligheten är för vag.

En kram eller en puss vad gör det när dina ord bara är luft.

Fiende eller vän kvittar väl när man gått in i en vägg.

Sanning eller lögn spelar det någon roll om allt ändå är mörkt.



----------------------------------------------------------------------------------------------------



En strimma hopp har nu gått bort.

En strimma ljus har nu dött ut.

En strimma liv har haft sin tid.

En strimma glädje har inget värde.

En strimma sorg har haft sin lott.

En strimma kärlek ger ingen glädje



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Likt en vatten droppe faller ner från skyn mot markens mörknade dyn,
står du kvar med gråten som täcker din syn.

Men stunder kommer och går men ditt hjärta står kvar tår efter tår.

Allt det du önskat kommer en dag att grönska, ditt hjärtas sång kommer slå gång på gång.

Likt en stigande sol sprider du värme över hela vår jord.



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Det eviga mörkret som kring mig sakta sig sluter, visar bara att allt jag har gjort blev uteslutet,
mörkret kommer, jag fammlar fram tills allt har blivit en dans.

En dans på rosens törnen fyllt av smärta fyllt av sorg, bara för att nå fram till denna ända ros, är det värt det?

Frågan som alltid ligger i luften, som får hela världen att tappa lusten, känslorna som går förbi i stilla frid lämnar inget förutom ensam tid, en god vän eller en käresta vad kan dem göra? För när allt kommer till sin spets får man ingentig höra.
Allt jag hade hoppats på var en andra chans men det slutade upp i en ensam dans.

Livet är som en dans på rosens törnen fyllt av smärta fyllt av sorg, jag frågar er är det värt det?

Det eviga letandet leder aldrig längre fram, vi står för alltid still på samma plats, hur mycket vi än följer samma väg kommer vi aldrig gå längre bört än vad den vägen bär,
En tår som sakta faller gör ingen skillnad när världen går i kras...inte så konstigt med ett hjärtat av glas. Jag står nu ensam kvar till denna kalla valls, en ensam dans.

Livet är som en dans på rosens törnen fyllt av smärta fyllt av sorg, bara för att nå fram till denna ända ros...Är det värt det?



----------------------------------------------------------------------------------------------------




Är det så här det känns,

att ensam vandra,

att ständigt falla.

Jag såg på dig,

när jag rammla,

men nu verkar det som att vi försvinner från varandra,

varför är vi båda så kalla,

varför kan vi inte var sanna,

bara sluta dissa varandra,

men jag fortsätter falla.



Jag önskar bara att du vore här, förstår du inte?

Jag är kär, hålla dig i min famn, bara försvinna till vår egen värld.



Jag ser snön kanta trotoarens sten huggna rand,

där vi en gång gick hand i hand,

nu vandrar jag själv,

tårarna blir till en rand,

av smink bara för jag minns.

Men nu känns det som en tids fråga tills allt är över,

förstår du att det är dig jag behöver.



Jag önskar bara att du vore här, förstår du inte?

Jag älskar dig, jag är så mycket mer än kär.



----------------------------------------------------------------------------------------------------



En känsla, en väntan.

Din storhet, min tomhet.

Tre ord, allt dog.

Ett liv, för lång tid.

En strävan, jag vek hädan.

En sanning, en handling.

Brusten itu, jag visste på förhand hur.

Jag ser på min tur, mina saltade kinder blir en kur.

En stillsam tår river upp ett sår men det läker för varje dag som går.



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Det var som allt dog, jag förstod, helt tom.

Det är något stilla, kan jag hitta viljan, jag vet inte längre vad det är som händer.
Det var något som gick fel, men jag pallar mycket mer.
En ny dag kommer, och usa tror att irak släpper bomben.
Det är konstigt att allting bara faller isär,
välkommen till min värld.
En plats där ingen pratar där alla orden saknas, där känslorna startar, där lugnet artar, där våld missar vardan.
En regndroppe mitt på gatan, en syndaflod där allting dog.
Jag förstod.



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Jag tappade andan varje gång vi rörde vid varandra.

Jag minns din alldeles egna doft av lavendel.
Och dina lena mjuka händer stryker över mitt bröst likt silkes ränder.

Nu står jag här vid världens ände, ser ut över alla minnen, allt som en gång hände.
Jag önskar bara att du vände. Jag ser vid bruna kastanjer, en blick som tändes, jag ser sakta över axeln, dörrar som sakta stängdes.

Dina välkomnade armar sluter sig runt min rakade hals, när vi sakta dansar runt i en valls.
Dina läppar som kysser, med smak av himmel, kyssar får mig att förlora all min sans, två själar en man och en kvinna, en regelbunden balans, tiden med dig var mitt allt, saknaden av dig är som att göra min dag till natt, jag saknar att få lyssna på ditt hjärtas takt.
Men nu står jag vid vaksam vakt. Ord tvinnas upp lögner slits itu, spegel bilden repas ut, mitt allt, mitt hjärtas sans



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Det är så vackert, att manen går i siden skjorta men tankar lämnar sår.
En vandrings sägen kliver upp till din dör och knackar på, en undran vad som står på, i vår gamla jord.
Ett klot som rullar ner, en allt för nedåt gående spiral.
Du har alltid vetat vad du vill ha.
Men vad har lämnats kvar? Jag står här, jag har aldrig gått härifrån, jag kommer alltid kunna lägga upp minnena som vi haft igenom tiderna, hör du visslingarna?
Och sen blir allt svart, min dag blir natt, att leva med känslan utav inte ha någon chans.
Det var så fint, mannen sov, i hästens säng, du var min ända vän.
Ett lustigt hot, ett vokabulär utan ord, vart gick allt på tok?
En dag blev allt en del av oss så fel, ett band som var starkt, jag orkar inte mer.
Och sen blev allt vitt, min natt tändes med 600 watt, känslan av att inte veta ett skvatt.
Var det allt?



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Varför känns allt så meningslöst? Allting upphör, jag har försökt.
Jag har förstört.
Försköningar blev beddrövningar,
bedövningar blev det övriga,
allt jag ville var att för möjliga,
mina chanser.
Förverkliga mina laster, ta bort min börda.
Men som man sår får man skörda,
det finns fortfarande saker att göra,
ord som skall höras.
Ett till liv som ska förstöras,
allt kommer en dag förgöras.
Ett liv kan ta ett abrupt slut,
ett annat får se dagens ljus.
Jag vet inte själv hur, kanske är det tur.
Min tur att förändra, en krossad spegel,
sju års olycka, kan man tycka.
Men i min värld är det ren lycka.
Men att se hjärtat på den du älskar styckas.
Frågor utan svar, lågor utan tal, en förbrunnen eldstad,
jag vet inte vart.
Vi fortsätter vandra, med eller utan varandra,
det är det som kallas att ständigt förvandlas,
att aldrig vara den samma.
Jag vet orsak och verkan, medans allting förvärras. En liten ruta där allting är in spärrat.



---------------------------------------------------------------------------------------------------



Måste lära mig att klara mig själv, fattar inte att allt blev så tomt utan dig.
Jag sitter hemma låter tankarna vandra,
minns alla gånger vi var med varandra, alla skratt tillsammans.
Utan dig tog mitt hop ett slutgiltigt stopp.
Försöker hålla ut men utan dig tog orken slut, fattar inte riktigt själv,
mitt hjärta som var stängt, du öppnade grinden som stängts, ett tag verkade lyckan ha vänt,
underbaraste tiden jag någonsin känt.
Hakuna matata det var det vi sa, tog det dag för dag, allt kändes bra,
jag vågade mig på en ny start, jag vet inte vart allt gick fel, dagen som kom,
orkar inte mer.
Trodde på allt det som du sa,
när allt gick bra nu finner jag mitt hjärta på marken i kras.
Något som jag trodde skulle hända, men du tog bort min ängslan,
med dig vid min sida, tiden då jag slutade pinas, du var min lycka men nu får jag lida.
Borde kunnat ha förstå det bättre själv, att jag nu skulle få söka egen hjälp, jag blev stjälpt.

Att älska kan man göra på så många sätt, men att vara kär är man endast i en.
jag leker fortfarande med tanken att det fanns ett sätt, att vi två skulle bli ett.

Om sanningen ska fram så saknar jag dig så, ville hindra dig att någonsin gå,
rakt ut ur mitt liv,
önskar att jag kunde stannat våran tid.
Sekunder tickar på mitt hjärta förgås,du är andeledningen att jag inte röker upp en gås,
meckar en fet slippa känna mer,
men jag älskar dig för mycket för att kunna göra det.
Men någonstans måste jag förstå,
medans jag skriver det här fäller jag en tår.

Att älska kan man göra på så många sätt, men att vara kär är man endast i en.
Saker som kunde blivit så himla rätt, trodde verkligen att vi två var ett.
Att älska kan man göra på så många sätt, men att vara kär är man endast i en.
Men att vara kär är man endast i en.



----------------------------------------------------------------------------------------------------



Ty så så lunda, värden är på väg bli anourlunda,

saker och ting händer allt för fort, fast annsvaret blev allt för stort,

mina broar är brännda, jag har målat in mig i en fälla.

Saker som jag har gjort, i varenda möjlig ort.

Ty jag har förlorat något jag älskar väldigt mycket, mitt hjärta är disekrerat i flera stycken, min värld har blivit för mycket.

Jag kommer alltid ångra det som nu har skett, men allt blev fel och inget blev rätt.

Varje tanke är ett nytt steg mot livet, fast det har blivt svårt att tänka här nere i skiten.

Jag har förlorat en älskad vän, men jag får väl bara skylla mig själv.



Ty så lunda jag är helt förstörd, för som det känns nu, finns det inget mer att kämpa för.