"Stoppa mig i juni" blev vinterns sång.
Då vi gick i djup snö och vagt där bak fanns framtiden.
Det knastrade om skorna och kanalen var nästan frusen.
Malplacerad blev fyren, precis som sommaren
som skulle inleda mig själv.
Vad som blev kvar på femmans busshållplats var bara en bit
av det jag varit.
Allt smakade precis som du, så som det alltid gjort.
Övertygad var snön att världen aldrig skulle sluta smaka
som du.

Snön slog mot gatlyktor.
Jag lovade vintern att aldrig glömma dess kyla.
"Allt kommer att bli bra", lovade jag
medan mina andetag spred sig över
eftermiddagens mörker.
Vinterns vatten svarade med en stad i ide.