Jag kan inte med lätthet önska ogjort,
något jag ej ens vet huruvida det ägt rum
dock illamående och tafatt av tanken, förlägen.

Relationer som jag ej vill se brinna i skärseld
Okontrollerade ord i mörkret, kanske sanning eller desperation
Den som grävde djupt i mitt hjärta vet.

En öm person som jag ständigt vill ha i mitt liv, en sann vän,
någon jag vill se lycklig, en som stolt ska följa sin intuition.
I mig, alltid levande, den känslige vill jag aldrig mista.

Svaga minnesbilder, hör mina läppar narra om en text,
skrattretande och falskt,
skräck existerar i den jag är och vad jag gör.

Poesi från den människans väsen är smittsam,
inspirerar till skildringar och oavbrutet närvarande ord,
Sanningen om åtskilliga skrivna, kan i dimman modifieras till en.