Det bor en djup ensamhet hos mig
inplanterad av samhället jag lever i
Den har en trygg plats hos mig
för just hos mig hör den hemma

Inte saknad
inte sörjd
bara älskad
översköljd av omfamnande

Jag kramar mitt själv hårt
Varma tårar av tacksamhet samlas i ögonvrån

I min själ finns inga vrår
inga skrymslen
bara skyddande skuggor

Kaskader av energi kastas genom mig
visioner framträder där ljuset möter skuggorna

Nyfiket iakttar jag skeendet
de avtecknade synerna kikar lika nyfiket tillbaka

Mitt väsen är fullt av väsen
- väsen som för oväsen

symfonier av känslor
musikaliska bilder
bildande ord
talande strömmar av energi

I min mitts malström är det stilla tystnad
min djupaste skugga ligger här
Bara här kan jag ta emot
det skarpaste ljus
det klaraste budskap
den renaste ton
min innersta längtan

varje manifesterande tanke

Ensamheten är trygg hos mig
älskad
aldrig saknad
alltid hemma

Bara där min djupaste ensamhet bor
är jag förenad med alltet

Mitt väsen ler öronbedövande
ensamheten strålar tillbaka