Det bakom
försvinner
ständigt
i glittret av det framför.

Jag vill fäktas
för att komma undan ljuset,
som blänker
alltför starkt
för att jag ska
kunna se.

Jag vänder mig
och ser
dunklet
där jag kan vila,
tänka
och känna.

Och där...
i mörkret..
tillräckligt länge...
finner jag mig själv.